mariamyrstener

Sista tiden har bestått av sol på taket som vi gjort till vår balkong, besök på Highgate cemetery där Marx myser tillsammans med Marks and Spencer-Spencer, indiemusik på Underworld, alldeles för mycket Stieg Larsson, förkylning, fysikplugg, picknick i Hampstead Heath, second hand-shoppande, ömsom hemlängtan ömsom ångest över hemfärden, lustiga sammanträffanden, utsikt från the Monument, strosande längs Themsen, nattfotboll i Hyde, gratiskaffe på Lite Bite och ABSOLUT ingen chef i ansiktet.

Bara fem dagar kvar..

Igår åskade det. Jag tittade på the Dark Knight och förundrades över dess storhet. Joru, när det kommer till actionfilm är det inte mycket som slåt Batman och Jokern. Härskarringentrilogin förståss, om man nu ska kalla det för action. Hur som helst, vädret här är som fjällvädret hemma i schweden, ombytligt! Sol, regn och åskmoln omvartannat och det skiftar på fem röda. (Vi svenskar tycker ju om att prata om vädret så jag hoppas att ni har överseende.) Ibland tror jag att vi hamnat vid medelhavet då termometern visar outhärdlighet och luftfuktigheten närmar sig svettpärlor i pannan. Nästa dag kliver man ut i den londonska snålblåsten och det är nästan så att man vänder och plockar fram mössan. Bestäm sig!

Imorgon hoppas jag på en ledig ebba, sol, brighton och bad i havet!




(Erik, inatt drömde jag att du var jättesur över att jag skulle flytta in på språkgränd. Förklara dig!!)

Linda och Ylva kom till stan. Happy clappy fun!





Soligt i Brighton





StämmarN





Steff!


Kaninorgier i Richmond


Hyde och serpentine. Oja!

Alltså det här med att blogga när man har kommit in i vardagen blir väldigt konstigt. Och svårt. Men efter vissa påtryckningar får man väl ge folket vad de vill ha, eller? Jaja. Här i London har vi haft besök igen, okej det var nu ett tag sedan de for men i alla fall. Det blev ännu en tur till Big Ben, rummet var åter igen belamrat med diverse turistattiraljer och toapappret gick åt som.. ja, som toapapper går åt då man bor fyra/fem stycken tillsammans. Men det var himlahimla uppskattat och jag längtar till nästa herrskap kommer och snarkar i mitt öra. (Snarkningar är ju fakiskt  inget ovanligt här i flat 8 på spring street. Ebba når nya nivåer varje morgon då hon gräver ner huvudet långt ner i kudden och trots detta lyckas få fram de mest högljudda snarkningarna. Detta är dock inget jag störs av då jag kilar iväg till Lite Bite klockan 06.50..)

Veckans höjdpunkt var när jag och Ebba äntligen lyckades ta oss till Richmond Park. (Eller var det kanske förra veckan till och med?) Vi hade nästan börjat tro att hela Richmond Park-konceptet bara var ruffel och båg, alternativt att man behövde hitta den rätta spiken att lägga tummen på och säga de rätta, magiska orden för att hitta dit. Men så var inte fallet, vi hade bara gått åt fel håll ut från tunnelbanestationen TVÅ gånger. (Den tredje gången hade Ebba inte ens tagit sig till Richmond på grund av ombyggnationer av tunnelbanan eller hur det nu var. Hoho) När vi nu väl lyckades komma dit uppfylldes i alla fall alla våra uppbygda föreställningar om denna svåråtkomliga plats. Vi hade hört att detta skulle vara en mer vildvuxen park där Bambisar skulle gå att få syn på vilket innebar att Ebba hade hökblicken påkopplad från första klivet in i parken. Hon såg Bambi i alla former; bilar, hundar, trädstubbar och människor på cykel. Tillslut fick vi dock se riktiga deers:

 
Fast de ville inte fångas på bild..

I Richmond Park kunde man även titta på exotiska kaniner och fluffiga molnhundar. Vi var också i extas över att för första gången på flera månader få promenera i uppförsbacke, inte just för själva backen såklart utan utsikten efter att ha kommit upp. Vi insåg att vi inte tittat ut över en vy under hela vår vistelse i London, det är ju helt och hållet platt här!! (Men när vi åker till Hampsted ska jag minsann upp till Parliament Hill eller vad fasiken den heter och så ska jag sitta där och titta ut över London. Hybris Ebba, hybris.)

Förutom att vi här i storstaden hela tiden söker oss till alla mysiga parker för att andas har vi snart varit på alla museer och gallerier som finns. Vi har kartlaggt Londons uteliv; Camden, Soho, Picadilly, Leister square osv. Vi har sett, fotat och ratat alla töntiga turistattraktioner, som av någon konstig anledning ser ut precis som på alla bilder. Vi har shoppat oss igenom alldeles för många affärer och marknader. Vi har upptäckt och deltagit i Londons mäktiga protester och sett frenesin i speakers corner. Vi har även lyssnat på körsång och orgelspel i kyrkan, blivit uppraggade på stan för diverse modelluppdrag, sett vaktbytet utanför Buckingham, blivit bjudna på nattlasagne av kocken på Woodstock efter stängningstid, åkt bil i vänstertrafiken med galna landlords, besökt en militärbas i nattliga upptåg, ätit libanesiskt med händerna och umgåtts med rödhåriga britter.


Jag och Ebba har också skaffat oss ett kärleksbarn som vi vårdar ömt. En murgröna.

Vi har ändå mycket kvar att göra i London. Min plan är att komma hem till lillumeå runt den tjugonde juni och innan dess ska jag bara vara ledig den sista veckan och fara runt London och övriga England. Myse.
Kram och hej.

Men så himlahimla fina är dem, mina nya skor från den fantastiska second hand-affären i Camden. Men för att börja från början; det var en lugn dag på hotellet med endast sex rum att städa vilket innebar att jag slutade redan halv ett. Jag begav mig hemåt för att inta en gormet lunch utan dess like, havregrynsgröt med svartvinbärssylt och en rostad macka med sveriges stolthet och svar på jordnötssmöret; messmör. Eftersom jag slutat så tidigt tänkte jag att vad kan vara bättre än en långprommenad genom Regents Park i mysregnet för att sedan strosa runt i Camden, de rosa tyll-och-nit-gotharnas förlovade land. Sagt och gjort tog jag mitt tvåpundsparaply köpt på ett ruttet stånd på oxfordstreet och begav mig mot Regents och Camden. Paraplyet pallade nästan trycket och stormvindarna (okej det var inte blåsigt alls faktiskt men när man går snabbt så har paraplyet ändå en förmåga att hamna bak och fram och upp och ned..) och jag fick se en ny sida av Regents som jag då verkligen inte sett förut. Den lilla mittcirkeln med en damm och helt jävla fantastiska träd vars hängande jättegrenar sträcker sig ända ner till vattnet var hur mysig som helst och på grund av vädret var alla äckliga snorungar bokstavligt talat som bortblåsta! Ebba, jag tar tillbaka allt jag tidigare sagt om Regents! Jag hittade sedan hela vägen till Camden Town, vilken himla londoner jag håller på att bli va, och när jag som bäst struttade och snubblade mig fram bland stånden kom en lustig man fram till mig. Det visade sig att han blivit av med sin hårmodell och var i trängande behov av en ny och där hade han sett mig, blöt och mysig mitt bland det snygga camdenfolket och tänkt att det håret skulle han ha. Så jag följde med honom till salongen där han förmodligen sökte jobb eller nått, eftersom han behövde en hårmodell att klippa och visa upp för sin "överordnade". Jag var lite smånervös då anledningen att den andra bruden stuckit var att han ville klippa henne kort och funkig, vad betyder det egentligen? Han påstod att jag klädde mig funkigt så nog skulle jag bli nöjd alltid. Väl där börjar han och hans chef(?) rufsa i mitt hår och prata i konstiga frisörtermer, "we're doing some dubblechannels and what about just square it in the back and round it off down here blablabla swedish people have good hair you know blabla you could do a lot with this girls hair!", sen bar det av! Snippsnipp och sen var jag nyklippt! Gratis! Jag gick därifrån med världens största leende på mina läppar och med alla dessa lyckohormoner rusandes runt gick jag och köpte bästisskorna på den mest välsorterade second hand-affären som finns. Jag har varit där flera gånger och bara stirrat mig blind på alla snygga skor och nu var det helt enkelt dags! Så det var dagen då jag för andra gången i London blev uppraggad på stan för att få mitt hår fixat, gratis! Men tack ändå anna och emelie för besväret med saxen :) hihi

Och Eva, även om du fortfarande inte fått se den fantistiska kassen på bild så kan jag tala om att den lillalilla påsen som kassen/linnet/baddräkten låg i används flitigt! Den är nämligen perfekt att ha ipoden i! Den har till och med en ögla som man kan fästa i tröjan när man är hurtig och tar en springtur i Hyde! Ovärdeligt!

Och ja jag får väl ta och be frugan min att fota nya frillan:)
Kram och hej.

Umeborna invarderade London och turistandet började om på nytt.







Det var i alla fall sol så pass länge att vi hann ta en bild. hoho.



Det blev dags för ett storslaget födelsedagsfirande och aldrig har väl grannarna på Spring street sovit sämre, hoppas jag!





Och glöm inte:

Arctic kommer till way out west...... jag avlider. The killers PLUS the kooks spelar i Hyde Park i slutet av juni. Jag avlider ännu mer. Coldplay OCH Oasis spelar på Roskilde..... Tänk vad många svåra beslut man ska måste ta i livet. Ojojoj. Att spendera sina pengar eller inte, det är frågan. Jag har i alla fall insett att Hultsfred är ute ur bilden (out of the picture? finns det överhuvud taget på svenska?) då det är så tidigt i juni, då är jag inte ens i Sverige. Men nog om det, jag har faktiskt ett större bekymmer att fundera över. Som någon kanske vet är min jobbsituation en aning luddig just nu. Lite Bite har gått ganska dåligt ett tag, för lite gäster alltså, och i måndags bestämde sig chefen för att han kanske inte hade råd att ha kvar mig där. Jag skulle ta några dagar "ledigt" och så skulle han ringa senare. Mmm just det, härligt värre. Jag fick helt enkelt kliva upp nästa dag, gå till närmaste internetcafé och skriva ut nya cv's. På onsdagen fick jag ett jobberbjudande på en "fastighetsbyrå", det skulle mestadels bestå av att städa ut lägenheter men jag också agera assistent när alla lägenheter var fulla. Happ tänkte jag, bra lön men hur kul är det att städa lägenheter 35 timmar i veckan? Hur som helst, deras nuvarande brud skulle sluta den femtonde så jag skulle isf börja den fjortonde. Halvdrygt att gå utan jobb i två veckor tänkte jag och fick fortsätta sprida min fantastiska cv runt paddington.
            Idag fick jag ett samtal av ett hotell i närheten som är i behov av en chambermaid, ett likadant jobb som ebba alltså, en deltidstjänst som mestadels består av helger ungefär 10-15 timmar per veckan. Meeeh. Det är ju för lite! Så nu vet jag inte riktigt hur det blir. Lite Bite kan fortfarande ringa när som helst och säga att jag får vara kvar där, fastighetsstädjobbet är mitt om jag vill och i morgon ska jag till hotellet för att eventuellt provjobba. Detta blir spännande. hoho. Egentligen är inget av dessa jobb ultimat men jag antar att det ändå kommer bli något av dem..  

London ler i alla fall och snart kommer tanterna. Mums. Jag klagar verkligen inte.












(Från the london paper: "Londoners enjoy hottest weekend in UK, 18C in the capital". Jag klagar fortfarande inte.)

Ja lördagen var mycket trevlig. Efter att jag slutat jobbet vid tre löpte jag iväg mot hyde park med lunchen i en påse med förhoppningen att G20-demonstrationerna inte skulle vara slut. Väl där blev jag glatt överraskad då jag såg att det sjukt mäktiga tåget, 1a maj i Umeå är en daggmask i jämförelse, bara just anlänt. Lördagens tåg var en mix av flera olika organisationer i london, allt från röda hammare och skäror till green party-folk, vilket innebar att det inte bara var stort utan också jätteuppstyrt. De hade riggat en stor scen med en gigantisk wide screen på grönytorna bortanför speakers corner och talarna var många. Allt detta trots ösregnet! (Övriga inbitna londoners var förståss mer förberedda än mig med paraplyn och stövlar.) Stämningen var på topp och aldrig har väl Gordon Brown och Labour fått mer skit. hohoho. På tal om första maj så får ni gärna gå och skrika lite extra åt mig :) Jag undrar varför inte orkat engagera mig mer tidigare. Hej pretto. Hejdå. Tyst nu.

Juste, idag tillbringade jag fem timmar på en hårsalong med att bleka och färga mitt hår. (Nej, jag betalade inte multum för detta utan det var en frisörstudent som gjorde det gratis som del av en av hennes prov.) Så nu är jag alltså blond! NAJS.

Uppdateringar från permafrostens förlovade land?

http://www.folkbladet.nu/?p=140438
okej da, jag tog med p-automaten till london... VFpiggar alltid upp. hoho.

I ovrigt tankte jag bara meddela att alla overdadiga tjugoarspresenter kan skickas till svenska ambassaden i london sa fixar de med priavat kurir och allt, de ser fram emot ett stort firande. Tack sa hemskt mycket!

Tjohej

Idag ska jag aka och kolla in Richmond Park, ta en titt pa Science museum, ata nutellacrepes och sist men inte minst betala hyra. Eller ocksa satter jag mig med min bok i solen och besoker trettiotalets england istallet. Sa det sa.

Gårdagen tillbringades, förutom åtta timmar på jobbet, spankulerandes genom hyde park och sedan på notting hills marknad tillsammans med en av de italienska brudarna från jobbet. Ja de är många, italienskorna, hittills har det nog provjobbat fem stycken hos oss, alla från samma hostel och alla med samma fula italienska brytning. Jag och steff fönsershoppade tyvärr bara även fast jag nyss fått betalt och kände mig som rena rama oljeshejken. Förutom alla indiska små kryp-in med samma utbud av tråkigt krimskrams hittade vi en supermysig second hand-affär där man var tvungen att ringa på en dörrklocka för att få bli insläppt i den annars låsta lokalen. De hade allt och lite till så jag förstår inte hur jag gick därifrån tomhänt men dit kommer jag  gå fler gånger hoppas jag. Portobello road stängde i alla fall alldeles för tidigt så vi köpte oss en nutellacrepe och tog en sväng förbi Whiteleys också innan vi fick se oss besegrade av londons polarvindar. Lite för kall och trött gick jag och la mig klockan tio. Det var den fredagkvällen.

Förutom att fredagen bjöd på gammalt hederligt umeåväder har det nästan varit sommar här de senaste dagarna. I måndags satt jag utomhus i shorts och t-shirt och solade min bleka nuna, det var faktiskt hela femton plusgrader. Jag tror att jag till och med kan ha lyckats locka fram årets första fräken. Men det finns såklart nackdelar med allt och vår innebär som vi alla vet pollen. Jag har börjat käka mina små blå piller och jag känner hur det kryper i näsan varje gång jag går förbi en björk med de där lååånga äckliga bruna hängena.. Snart börjas det.

I skrivande stund sitter jag för övrigt och väntar på ett samtal från Rosie. Frisören som raggade upp mig på Oxford street och övertalade mig att ställa upp som hårmodell, eller liknande, i nått projekt hon håller på med. Om jag uppfattade det hela rätt är hennes plan att bleka mitt hår för att sedan tona det i någon ljus jävla färg. HAAHA. Jag ser fram i mot att bli blond. Gratis är gott. Men vi får se hur det blir, jag är ju förmodligen överkänslig mot sån där skit, vilket vi kommer få bekräftat i tid då vi ska göra något slags test innan de sätter igång och mixtrar med mitt hår. Spännande.

Om en timma är det dags att dra på sig förklädet och jobba igen men kvällen kommer förhoppnigsvis bli längre än fredagens.

Tjohej.

Skepp ohoj! Vi har inte haft nagot internet sedan torsdag/fredag och jag kanner mig isolerad. Det ironiska ar att vi behover internet for att hitta kunna undersoka vilka stallen vi kan ga till for att fixa nytt internet. Men idag tog jag tummen ur och gick till detta internetcafe sa nu har jag kunnat kolla upp det hela och snart har vi nog nagon bra uppkoppling att luta oss mot :) woho!

Kan ocksa meddela att i lordags satt jag i Hyde Park och solade mitt bleka nylle utan vare sig jacka eller storsjalen, helt galet. Varen ar nu officiellt valkomnad till London. (Vi kan glomma stormen som var igar, jag tror att det var forsta gangen vi fick se londons ratta sida, osregn och polarvindar.) Det ar alltid lika spannade att prata vader. (Inte de man har pa smalbenen..hoho)

Avslutningsvis tankte jag saga grattis jattelangt i efterskott till anna, tjugo varar! Och nu ar det slut pa internettid. 
Hejs.  

London har som sagt en förmåga att sudda ut gränsen mellan dröm och verklighet. Nu stormar det så att man tror att fönstret ska ramla in när som helst och det är bara hur mysigt som helst att sitta inne under täcket och lyssna på P3s obskyra pop. Det är bara lite för bra. Men jag tror att det är dags för en promenad i kvällsrusket, jag är ledig i morgon och kunde inte bry mig mindre om lite vatten i skorna.


Snart kommer tanterna och då blir det liv i luckan vill jag lova. Små rosa moln dumdidum.