mariamyrstener

Idétorka. Vad vill ni vet om detta ack så fascinerande londonliv? Jag känner att jag har gått igenom alla ämnen. På något konstigt vis känns det här som vardag nu och vem vill höra om det? De senaste två/tre dagarna har vänt upp och ner på tillvaron här och nu jobbar jag ju mest hela tiden så vad ska man då skriva om? Det blir nog inget mer turistande på ett tag, inte förän vi får besök i alla fall.

Men de senaste dagarna i korthet då; juicemaskinen på jobbet är besatt av djävulen, Daniele har nästan lyckats spräcka min trumhinna, klockan sju på morgonen då dimman ligger över Paddington kan man nästan dricka upp molnen, självmordscyklister är det nya svarta, efter tre veckor är snart OC säsong fyra nedladdad (=mkt snabbt internet)och då blir det fest minsann, man kan inte äta sig less på havregrynsgröt och svartvinbärssylt (vi är nu inne på vår fjärde burk), när man har ett eget hem finns det en tjusning i att städa, efter att man har pratat engelska konstant i åtta timmar sitter svenskan långt in.

Vad bra att alla får jobb helt plötsligt! Hejdå finanskris? Nu får ni ta och spara era pengar till vad som kommer bli en dundersommar! Linnea, jag har bestämt att du och jag ska fjällvanda. Sedan är Hultsfred ett måste då the killers kommer dit. Men innan det ska ni ju komma hit och slösa pengar med mig, eller hur? :)

HEJS

hahahaha. Jag och Ebba avslutade en annars ganska slö dag med att söka upp Lalibela; restaurangen som Ebba sökt upp på internet genom att googla "eat with your hands, London". Efter en en och en halv timmes promenad, mycket kartläsande och flertalet vägvisningar av glada britter hittade vi tillsut fram. Vi hade då promenerat genom hela Camden, som förövrigt verkar vara den mysigaste stadsdelen i London. Förväntningarna var skyhöga. Ebba hade alltså tjatat om denna etiopiska restaurang, där man sitter på kuddar på golvet och äter med händerna, i vad som känns som en livstid, men det kanske var sedan igår. Hur som helst, vi beställede in random tofu med spenat och grönsaker. Först fick vi in något som såg ut som en tillplattad tvättsvamp med tillhörande tvättsvampsrullar. Därefter kom servitrisen med själva maten, vilken lastades upp på svamptallriken. Jahapp. Tanken var att man rullade ut lite tvättsvampsbröd från rullen, det var alltså bröd det var, och plockade sedan upp lite mat med hjälp av brödet. Det var bara att göra sitt bästa... Och jävlar vad gott det var! haaaaha! Förutom Ebbas lilla nederlag i att kuddarna var utbytta mot bord och stolar så var det helt klart värt mödan att ta sig dit. Restaurangen var übermysig och maten utomjordisk. Att det sedan tog oss 45minuter att komma hem med tunnelbanan för att jag hoppade på fel tåg, ebba blev kvar på stationen och vi sprang runt som små möss är en annan historia. 

Ja just det, Justin kom förbi en sväng idag också. MUUUUU



Förresten, om man vill lyckas nå min mobil måste man slå landsnummret först och plocka bort första nollan i numret. Jag antar att ni redan visste detta men min ömma moder hade visst vissa smärre problem så jag upplyser: slå +44 eller 0044 och sedan numret, minus första nollan. Då var det sagt. Vi ses.

Alltså, britterna har inte upptäckt det här med soptunnor, de lämnar soppåsarna direkt på gatan.
Alltså, säger man sorry tio gånger i minuten bara för att få andra att känna sig skuldmedvetna?
Alltså, britter tycker om att ge sig ut på lilla joggingturen i shorts, på oxfordstreet, när det är två plusgrader.
Alltså, havregrynsgröt med blackcurrant jam värmer gott efter en natt i ishålan.
Alltså, Primark är mötespunkten för svenskar. (Är vi snåla jävlar?)
Alltså, snödropparna blommade i hyde park den 31a januari, innan snön dränkte dem.
Alltså, vax-johnny.

Alltså, jag kunde inte vara mer less på jobbsökandet.
Alltså, när solen tittar fram är london bättre än messmör på en lagomt rostat franska.

Alltså, MIND THE GAP!