Och när som sola skin då far vanvett i'n
Tänk den som hade ett jobb. Hon kunde stanna och vänta in våren tillsammans med alla drömmare.
Hej på er båda!
Jag blir lite mycke' avundsjuk när du skriver om era besök på stadens museer och mysiga promenader. Än är väl inte era pengar slut så vad är problemet? Stanna så länge pengarna räcker njut,promenera, spela fotboll och välkomna våren i London. Alltid löser det sig på något sätt och ni har ju bara sökt jobb i drygt en vecka ännu.
Många kramar Anna
P.S Termometern stod på -20 i morse, buuuuuurrrrrrr inget att längta efter.D.S
Men tjenare Maria!
Har inte hittat hit förren nu, men nu sitter jag här och myser när jag läser dina inlägg. Den där magkänslan du beskriver tror jag att känner jag igen, fungerar som en drog på många vis =). Tycker inte jobb-frågan ska få förpesta tillvaron allt för mycket. Fortsätt givetvis att söka men mer än så kan ni ju ändå inte göra. Njut så länge ni kan istället.
Kramar från kalla (men soliga) Umeå
Men tjenare Maria!
Har inte hittat hit förren nu, men nu sitter jag här och myser när jag läser dina inlägg. Den där magkänslan du beskriver tror jag att känner jag igen, fungerar som en drog på många vis =). Tycker inte jobb-frågan ska få förpesta tillvaron allt för mycket. Fortsätt givetvis att söka men mer än så kan ni ju ändå inte göra. Njut så länge ni kan istället.
Kramar från kalla (men soliga) Umeå
Hallå där kära Maria. Ni verkar ju ha det bra där i storstan. Hoppas ni lyckas med jobb så småningom, det finns förstås mycket att upptäcka i London som ingen kortturist hinner med att se. OCH sen vill vi inte att du slutar skriva och rapportera, vi är gärna med på din resa och Sluta Genast upp med din prestationsångest, du skriver alldeles för bra för det. Många kramar från en som fått vara med dig på många andra resor//Eva
Ni är allt för goa. Nu ska jag gotta mig i jordgubbarna som jag hittade på somerfield, c-vitamin sägs ju vara bra vid förkylningar. hrmhrm.