mariamyrstener

hahahaha. Jag och Ebba avslutade en annars ganska slö dag med att söka upp Lalibela; restaurangen som Ebba sökt upp på internet genom att googla "eat with your hands, London". Efter en en och en halv timmes promenad, mycket kartläsande och flertalet vägvisningar av glada britter hittade vi tillsut fram. Vi hade då promenerat genom hela Camden, som förövrigt verkar vara den mysigaste stadsdelen i London. Förväntningarna var skyhöga. Ebba hade alltså tjatat om denna etiopiska restaurang, där man sitter på kuddar på golvet och äter med händerna, i vad som känns som en livstid, men det kanske var sedan igår. Hur som helst, vi beställede in random tofu med spenat och grönsaker. Först fick vi in något som såg ut som en tillplattad tvättsvamp med tillhörande tvättsvampsrullar. Därefter kom servitrisen med själva maten, vilken lastades upp på svamptallriken. Jahapp. Tanken var att man rullade ut lite tvättsvampsbröd från rullen, det var alltså bröd det var, och plockade sedan upp lite mat med hjälp av brödet. Det var bara att göra sitt bästa... Och jävlar vad gott det var! haaaaha! Förutom Ebbas lilla nederlag i att kuddarna var utbytta mot bord och stolar så var det helt klart värt mödan att ta sig dit. Restaurangen var übermysig och maten utomjordisk. Att det sedan tog oss 45minuter att komma hem med tunnelbanan för att jag hoppade på fel tåg, ebba blev kvar på stationen och vi sprang runt som små möss är en annan historia. 

Ja just det, Justin kom förbi en sväng idag också. MUUUUU



Förresten, om man vill lyckas nå min mobil måste man slå landsnummret först och plocka bort första nollan i numret. Jag antar att ni redan visste detta men min ömma moder hade visst vissa smärre problem så jag upplyser: slå +44 eller 0044 och sedan numret, minus första nollan. Då var det sagt. Vi ses.

Alltså, britterna har inte upptäckt det här med soptunnor, de lämnar soppåsarna direkt på gatan.
Alltså, säger man sorry tio gånger i minuten bara för att få andra att känna sig skuldmedvetna?
Alltså, britter tycker om att ge sig ut på lilla joggingturen i shorts, på oxfordstreet, när det är två plusgrader.
Alltså, havregrynsgröt med blackcurrant jam värmer gott efter en natt i ishålan.
Alltså, Primark är mötespunkten för svenskar. (Är vi snåla jävlar?)
Alltså, snödropparna blommade i hyde park den 31a januari, innan snön dränkte dem.
Alltså, vax-johnny.

Alltså, jag kunde inte vara mer less på jobbsökandet.
Alltså, när solen tittar fram är london bättre än messmör på en lagomt rostat franska.

Alltså, MIND THE GAP!

Jag och ebba är så effektiva att det är inte klokt. Först och främst har jag ett nytt simkort, alltså ett nytt mobilnummer också (07503992617) så det är ingen vits att ringa eller smsa till mitt svenska nummer. Men nu kan man ringa till mitt nya nummer utan att jag behöver betala någonting (sätt igång!)

Vi har även fixat oss ett mer långvarigt boende, i zoon jävla ett! Mest centralt alltså. Vi kommer nu bo på edgware road, vilket är mitt i mellan Regents park och Hyde park. Föruom att det bor åtta andra personer där som vi ska dela på ett kök med och de har ruttna gamla heltäckningsmattor, som förövrigt verkar vara standard här, känns det mycket bra. Tack för det Marcelo! Edgware road verkar vara mellanösterns svar på china town, Halal-kebab och Al-Muhammed caféerna radar upp sig längs gatan. Två gigantiska supermarkets finns också utanför dörren. Woho.

Mest fascinerad är jag över att London inte alls är så dyrt som jag fått påpekat för mig varje sekund. Okej att lägenhetspriserna är helt åt helvette (vi ska betala £75 var i veckan för vårt rum) men annars kan man ofta hitta billigare mat och kläder här än i Umeå om man bara vill. Jag var påväg att köpa mig ett par nya svarta converse för £8 (ungefär 90kronor) men lyckades övertala mig själv att jag inte direkt behöver nya tygskor.. Vill man leva upp till dyrhetsmyten kan man ju alltid fara till Harrods och köpa sig en diamantpenna för SJUTTONTUSEN PUND! hahahaaaaaaaaa.

Och Anja, jag ska kolla på den där lägenheten nu :)

HEJS